Hypofysen

  Sambon släppte ut hunden i trädgården när han gick upp vid halv tio. Nu fick han äntligen tag i henne så han kunde skölja av snön hon har badat i i nästan två timmar. Två timmar...hon frös men hon skulle inte in. Envisa hund. Jag brukar säga att hon är en blandning av hund, katt o får men jag får nog lägga till åsna också.

  Vet inte om jag skrivit om rökare förut på bloggen o jag ber om ursäkt om min generalisering nu i förväg. Jag har väldigt svårt för en del rökare. Många är själviska o skiter fullständigt i att röken är farligare för oss andra. Dom tar nästan alltid mer raster än alla andra på arbetsplatsen o dom luktar obehagligt. Värst är dom som rökt i 40 år o luktar inpyrt o på nåt sätt lite surt. Jag vet att det kan låta elakt att reagera på nåns doft men jag har ett otroligt starkt luktsinne o är nog allergisk mot rök eftersom jag blir genomtäppt bara nån som nyss har rökt ställer sig bredvid mig. Men det som stör mig mest är att så fort dom är två eller fler på en arbetsplats bildar dom en grupp i gruppen. På deras otaliga rökpauser pratar dom ihop sig o bestämmer saker som icke-rökarna knappt får en inblick i. Det är som en hemlig klubb där dom säkert står o pratar om de andra på jobbet misstänker jag. Är nåt bestämt under rökpauser är det som att dom tror att alla vet att dom har pratat om det fast vi inte varit med. Som att informationen bara magiskt ska sprida sig lika lätt som röken de tar med sig in i lokalerna.
 Jag har lättare för äldre rökare av den klara anledningen att de inte visste hur farligt det var när dom en gång i tiden började röka. Folk i min ålder som röker verkar ju ha en dödslängtan. Jag kommer ihåg skräckpropagandan från skolan fortfarande med otäcka bilder på äckliga lungor o sånt. För att inte tala om att man lika gärna kan rulla ihop o röka tjugokronorssedlar o slippa dra i sig en massa otäcka kemikalier om man tycker att man har så mycket pengar att man inte behöver bry sig. Konstigast av allt är att det oftast är dom som har det sämst ekonomiskt som röker. Standarden i Lyxfällan verkar vara att dom röker o har minst två platt-tv. Men det är ett helt annat ämne.
 Slutligen vill jag bara be om ursäkt om jag retat upp nån rökare som inte känner igen sig.

  Jaha...jävla snö. Jag gick upp tjugo i fem , gjorde mig iordning, packade, skottade fram bilen, körde iväg o kom tillbaka tio minuter senare. Jag VÄGRAR riskera livet på en smal, högt trafikerad väg full med tung trafik. Ringde läraren som typ småskrattade o inte verkade tro mig. Lätt att göra det när man inte har två mil till jobbet o bor några gator från skolan. Hade tänkt ringa vårdcentralen idag men det får vänta till imorgon när jag inte redan missat flera arbetstimmar.

  Idag har jag haft farten uppe sen jag slutade klockan fyra. Hem snabbt, bytte om o halsade nyponsoppa, packade med hunden o skidorna i bilen o sen racerfart till spåren. Åkte en stund tills jag blev svettig o hade ont i fötterna, hem o fick skölja av hunden i badkaret eftersom hon såg ut som en snögubbe. Hon tyckte visst att det var jobbigt att vara täckt av snö så hon viftade på svansen när hon förstod att jag skulle duscha av henne o hoppade frivilligt ner i badkaret. Efter att ha hängt över kanten en stund o sen torkat henne hoppade jag in o sen satte jag igång med att tona håret. Medan färgen satt i bredde jag mackor o stekte bacon till raggmunken jag ska äta imorgon. Känner mig mer död än levande just nu så jag ska nog hyra ut morotsskalningen på entreprenad till sambon.

  Har väl så smått börjat inse att L är en riktig kläng-apa. Sista tiden har det blivit mer o mer tydligt o då särskilt när jag har tagit lite avstånd eftersom jag helt enkelt haft nog med mig själv. Han är vuxen o jag behöver ingen att ta hand om eller ge bekräftelse till. Den här veckan ska han åka norrut o vara borta nästan en vecka o då fick han tydligen för sig att jag skulle tröttna på honom för att vi knappt kunde höras. Jag var på vippen att skriva att jag snarare skulle tycka att det vore skönt att slippa passa telefonen hela tiden, känna mig kvävd o påpassad. Men jag la fram det lite snyggare för jag är inte helt hjärtlös. Ett tag i diskussionen blev jag riktigt irriterad o sa att jag inte kan säga saker jag inte känner o att han inte kan kräva att jag ska känna likadant som honom. Det jag inte kan förstå är att ju dummare jag är mot honom o ju mindre jag hör av mig, desto mer klängig blir han o verkar bara tycka om mig mer. Känns som den här veckan kommer vara nyttig för oss båda...

  Nu har jag åkt skidor. Äntligen. Jag krälade runt på golvet hemma länge o tvättade rent skidorna, ruggade med sandpapper, tejpade dom med klistervalla o lät dom kallna utomhus som instruktionen sa. Sen vid spåren var det dags för glidvalla så det var ganska mycket förberedelser. Men nu sitter tejpen där iaf o ska inte behöva bytas på några gånger. Det var lite ostadigt i början o det kändes i fötterna ordentligt efter ett litet tag men sen gick det bättre. Inte åkt på kanske 12 år så jag kan inte förvänta mig att det sitter i ryggraden precis. Sambon åkte nog för första gången i livet tror jag o klarade sig med bara en vurpa. Hunden sprang lös o jag var lite orolig för att få skäll av vissa skidfantaster o mycket riktigt fick sambon sig en skopa från en sur gubbe. Hon sprang bara framför eller mellan oss två o när den siste av oss hade åkt syntes inte hennes spår alls så jag förstår inte varför vissa inte kan vara glada över att så många är ute o motionerar o tar tillvara på snön o det fina vädret. Sånt där tar bara död på glädjen när man äntligen har kommit iväg o tycker det är kul att åka. Alla har ju inte tiden att både ta en långpromenad o en skidtur eftersom alla inte är pensionärer med all tid i världen.

..har varit mer än lovligt seg. Trött, trött o omotiverad kan väl sammanfatta ganska bra. Kände inte för att logga in o skriva bara gnäll-inlägg så jag lät bli. Efter mycket om o men har jag fått tag i nya pjäxor o bindningar till skidorna, o efter tre besök på lika många dagar i två olika affärer står dom nu i hallen o väntar på att bli använda. Får dock hålla mig till söndag för imorgon ska vi storhandla o sen på kvällen fira tre stycken i min familj som fyller år en tid framöver.

 Skolan har bara känts urtråkig o inget har fungerat. Igår ändrades det lite efter att jag fick veta att jag har fått förlängt o antagligen kommer få förlängt ännu mer. "Eftersom det går så bra för dig vill vi att du ska kunna alla metoder upp till den bästa nivån så du sen kan söka alla jobb som finns o även utomlands" fick jag höra. Varför har ingen sagt nåt tidigare? Då kanske jag inte hade tappat motivationen totalt sista tiden. Jag förstår inte varför jag har två lärare som aldrig kan säga nåt positivt som gör att man kommer framåt. Det var inte ens nån av dom som sa det, det var en från arbetsförmedlingen efter att dom hade diskuterat alla elever. Efteråt kändes det först som jag hade växt en meter o sen blev jag sur just för att nån kunde kläckt ur sig det tidigare. Sen kom funderingarna på att söka jobb hemifrån. Gillar inte alls tanken på att vara ifrån alla jag älskar o umgås med nästan varje dag. Samtidigt är det en utmaning jag kan behöva. Hittar jag rätt jobb kan det innebära en hög lön också. Men jag har aldrig varit sån att jag prioriterar hög lön framför att komma hem varje dag o sova i min egen säng. Får nog ändå förbereda mig på att jobba borta en period tills jobbläget har förbättrat sig. Men nu ska jag inte hålla på o älta det alltför mycket för jag vet ju inte ens när det blir dags för mig att kolla runt efter jobb. Har jag chansen att få hela utbildningen tänker jag inte vara dum o söka ett jobb som gör att jag kommer få sluta i förtid.

  Helg o nu är jag tillbaka. Varit så trött den här veckan o inget har känts kul men det kommer ett inlägg senare. Nu ska jag först äta lunch o sen väntar årets första semla. Kanske se en film innan jag sätter mig vid datorn igen.

  Åkte iväg med hunden till ett motionsområde för att undvika en hantverkare som skulle fixa lite saker på värmen hemma. Hon gillar inte främlingar som sagt så för både hennes o hans skull stack jag iväg. Det blev inget med L för saker schabblade till sig som vanligt. Gick runt ett bra tag o försökte undvika skidspår. Nästintill omöjligt. Vi har spår på 1.9, 2.5 o 5 km o sen en extra väg som går att köra bil på som jag brukar ta för att vara ivägen så lite som möjligt med hunden som är helt galen när vi är i skogen. Jag tycker ju att alla ska få plats när dom vill motionera så jag kan inte förstå att dom som åker längdskidor måste lägga beslag på alla vägar. Ska jag bara få gå på tråkiga stadsvägar bara för att det är snö? Dessutom ligger golfbanan där o den hade dom gjort spår på också. Det irriterar mig. Jag vill också åka...

..gick bra o var trevlig. Vi har tagit det lugnt o spenderat mycket tid framför tv:n o t.o.m haft tid att se två filmer. Igår blev jag mer eller mindre uttvingad i skogen av sambon o svärmor o det var sådär uppskattat av mig. Vi skulle till ett naturreservat som ligger ganska högt upp o jag var lite tveksam till väglaget. Jag hade rätt. Första delen av färden var ganska skräckfylld för mig som inte gillar att slira runt omgiven av stup dessutom. Väl framme var det ganska skönt o hunden hade kul när hon pulsade så mycket hon kunde i snö som nästan täckte henne, särskilt när hon jagade nåt under snön o dök ner med huvudet o följde efter. Sen skulle vi tillbaka o då kom jag på att det var uppför...När jag halvdöd var framme vid bilen igen var det ganska klart att jag inte borde tagit ut mig som jag gjorde för jag var helt genomsvett under mössan o jag hade fått hosta helt plötsligt. Hade tänkt gå till skolan idag men när jag skulle gå o lägga mig igår var jag helt svettig igen o hade feber. Jag skyller allt på promenaden...Innan dess mådde jag bra. Sambon svor sig fri o sa att jag hade ju kunnat stanna hemma om jag ville men jag tycker inte det är ett alternativ när jag vet att han kommer sura om jag gör det. Imorgon ska jag iaf till skolan vare sig jag är frisk eller inte för nu är jag uppe i fem arbetsdagar som jag varit hemma. Det har aldrig hänt förut. Jag brukar kanske vara hemma två dagar på ett år i vanliga fall. Idag ska jag bara ta det lugnt o kanske ta en långsam promenad med L.

  Jag gillar den, särskilt liljan som är min favoritblomma. Tycker det vita är lite väl vitt ;), men det är nog bara är att jag behöver vänja mig. Förut var det ju bara grönt, grönt o lite grönt... Jag kan ju inte sånt här så jag fuskade lite med en färdig man bara kopierade in. Superlätt faktiskt. Tjejen som gjort designen är http://tantkim.blogg.se/.

  Idag firar vi tio år tillsammans. Vi hade bokat hotell i en stad inte alltför långt bort o skulle gå ut o äta o sen gå på bio. Men det blev uppskjutet eftersom jag inte är frisk än. Hoppas vi kan ta det nästa helg för snart börjar ju melodifestivalen o det vill jag inte missa. Kändes inte så kul att ligga o snarka på ett hotellrum o irritera sambon som inte kan sova framåt småtimmarna när jag knappt kan andas. Så vi är hemma o lagar mat o kollar på film istället. Dagen började inte så kul precis. Vaknade av att sambon småskrek att jag skulle lägga mig på sidan o sova så han fick sova en halvtimme till...Det är ju inte så att jag snarkar med flit. Jag sov ju. Sen gick han upp o jag somnade om som jag brukar göra på helgerna. Sen kommer han in skitsur över att jag inte är uppe än en timme senare. Hur ska jag veta vad klockan är när jag sover? Då får han väl väcka mig då. Om jag inte ställer alarmet eller han inte väcker mig skulle jag säkert kunna sova till efter lunch o kanske längre. Idag ställde jag inget alarm eftersom han var hemma o brukar surna till när han är hungrig nog. Sen släpper han in hunden i sängen o tror att det ska få mig att vakna. Helt fel. Hon lägger sig på mig så jag inte kan röra mig o då somnar jag om...Vaknar över att han svär över att min jacka är ivägen för dörren till tvättstugan. Verkligen hemskt att jag glömde den där igår när jag inte ville blöta ner golvet med mina snöiga skor istället för att hänga upp den på galgen o få snö hela hallgolvet. Att hans skor står dygnet runt på dörrmattan tills jag flyttar på dom är en helt annan sak.
 Jag föreslog mat till kvällen som är jättegod o ganska lättlagad eftersom jag inte har lust att spendera flera timmar i köket. "Jaha..." var svaret. Inte så uppmuntrande. Han har egentligen inte lust att laga mat alls kommer det fram. Vet inte vart han vill komma med det uttalandet. Tror han att jag ska erbjuda mig att göra maten själv? Eller tycker han att det är okej att äta kebab när vi firar tio år? Visste jag inte bättre tror jag snart att jag har smittat honom med rycka-på-axlar-sjukan då man är helt omotiverad att göra nåt alls o bara vill sitta i soffan med en betjänt som gör allt man vill. Ganska säker på att det inte smittar.

  Okej, nu tror jag att jag har en definition av L på lut. Det kändes klart igår att han är en väldigt bra kompis. Vi pratar om allt, har kul, han får mig att må bra o jag saknar honom när vi inte ses. Men jag tror inte jag kan känna så mycket mer för honom än att han är en bra kompis o det gör mig faktiskt glad. Jag har varit väldigt förvirrad i flera månader men det känns som det långa uppehållet o att sen träffa honom igår gjorde att det klarnade i min hjärna. Hoppas bara att jag fortsätter känna så för jag har en tendens att ändra mig från dag till dag med allt.

 På väg hem igår lyssnade jag på P3 o Christers Relationsrådet. Jonna sa en sak som träffade rakt i prick. Hon sa att hon ibland var så upptagen med vad den andre tyckte om henne att hon glömde bort att tänka på vad hon tyckte om den. Det kändes väldigt bekant. Otroligt att jag kan vara så rädd att nån inte ska tycka om mig att jag glömmer bort var jag själv står i allt. Jag är inte sån med alla, oftast så känner jag bara att folk kan fara o flyga som försöker få mig att tro att jag inte duger eller är en hemsk människa. Vill dom inte umgås med mig så är det bara skönt för jag känner på en gång om dom inte gillar mig. Men det är skillnad med dom som kommit mig riktigt nära o som jag varit helt ärlig mot. Då är jag mycket känsligare o det är därför dom flesta inte kommer mig nära heller. Lite tråkigt kanske men man är tryggare så.