Hypofysen

..o med julen kommer chokladen förstås. Den tiden på året som jag frossar i Aladdin o min favorittryffel: Konfektas med design av Ulrica Hydman-Vallien. Prova den! Finns i både ljus o mörk choklad o den är underbar i båda. Smygstartade med den ljusa idag :).


                                       

  Det var ju meningen att jag skulle handlat igår o så skulle helgen bara vara lugn. Nu blev det inte så riktigt så dagen kommer gå bort helt i storhandling o sånt tråkigt. Det är väl rätt okej men det är mer att jag bara skulle vilja sitta i myskläder hela dagen med tända ljus o sen bada i några timmar. Slippa sminka mig o allt sånt. Det är inget vidare att vara vuxen ibland.
 Läste i horoskopet att jag borde planera en resa för det behöver jag. Stämmer väldigt bra o det är precis vad jag gör. Min kompis ska bara hitta en dag som passar. Frågan är bara hur L tar det...han kommer bli ännu mer avundsjuk den här gången. Men det är ju inte mitt problem att han aldrig kan komma iväg. Dessutom kan jag ha rent samvete när jag bara ska träffa en kompis o det inte är nåt fuffens.
 Mitt dilemma just nu är mest att jag borde snåla med allt så jag nån gång kan göra den efterlängtade operationen. Men jag är inte på ekonomiskt humör direkt. Vill bara spendera hela tiden o slänga pengar på kläder o minisemestrar o snart är det jul också o då försvinner flera tusen på bara leksaker. Jag kanske redan har gett upp...det är nog nåt sånt. 

  Jag förstår inte meningen med vissa vägräcken. Mitträcken o mitträcken ihop med sidoräcken förstår jag idén med. Men bara sidoräcken? Det är det långa bitar längs min väg jag åker varje dag. De sitter där det är lite djupare diken o kanske nåt träd. Men allvarligt...Om du ser att det håller på att gå åt helsike, vad krockar du helst med? Ett träd eller en annan bil som färdas i din hastighet? Dessutom får de mig att inte hålla åt mig utan jag ligger längre ut i mitten för att de sitter så nära kanten.

  Fredagar slutar vi tidigare så jag skulle stanna kvar o träffa L en stund o sen storhandla. Nu har jag ju ett jobb som ibland inte är nyttigt för kroppen så det blev inte så. Fick ont igår när jag skulle sova o imorse var det värre. Envist åkte jag till skolan o det gick bra en stund men sen övertygade kroppen mig att ringa vårdcentralen. Jag fick en tid direkt o det sabbade alla planer. Istället för träff med L o femhundra matkassar hamnade jag hemma hos mamma, blev serverad mat o sen tog vi en promenad med hunden över stan o köpte kvällens mat: rostbröd....O en påse smågodis. Lika glad över att den affären hade mina älsklingar Salmiakmattor lika besviken blev jag över avsaknaden av Geisha. Men men, rätt okej dag ändå. Hade inte orkat det andra iaf o nu får jag hjälp med att handla imorgon istället. Hade varit gott med tacos visserligen...
 Nu ska jag släppa godisskålen ett tag för att sova en stund.

  Hade en något skum konversation förut med en kompis. Baserat på vår roll i syskonskaran borde vi inte ha den partnern vi har nu men passar bra ihop. Så vi diskuterade vem som skulle flytta till den andre o han ville såklart inte flytta från norrland. Mina argument var att jag inte gillar granar o tallar o då började han räkna upp lite fler träd som finns. Jag frågade om det inte finns bok som är mitt favoritträd. "Finns på biblioteket" var svaret....

Från Linda Nejdestams "Zelda"

  I Somalia har en 20-årig kvinna stenats till döds för att hon inlett ett förhållande med en 29-årig man. Eftersom hon var skild räknas det som otrohet...Lite konstigt att man kan skilja sig men måste leva i celibat resten av livet...Hur det gick för 29-åringen? Han fick hundra piskrapp. Det är väl ungefär rättvist? 

  Jag var ute o gick i hällregnet förut med hunden. Tog en lite längre tur för det var ganska skönt ute, bortsett regnet då. Gick på ett lite mörkare ställe så jag blev lite hoppig eftersom jag är otroligt mörkrädd. Precis när nerverna kändes som de låg utanpå skinnet o jag skulle vända mig om o kolla hör jag nåt otäckt. Ett ljud jag inte kan identifiera o jag hoppar till i ren skräck. Då inser jag att det är min mobilsignal med en skrikande Stevie Wonder. Jag är lite väl lättskrämd ibland.

  Sitter i godan ro på msn när kk loggar in. Vi har inte pratat på kanske fyra månader. Han drar igång ett helt vanligt samtal o verkar låtsas som ingenting o slänger såklart ur sig att vi kanske kan äta lunch nån dag eller "ses"...Just det. Det kan han ju tro. Jag frågade hur det kom sig att han bara försvann i somras när han skulle höra av sig. "Jag har ingen ursäkt. Har bara haft så mycket på jobbet. Miss you." Jag svarar att han ju kunde hört av sig o sagt det. Så himla svår är jag inte att jag inte förstår sånt. "Jo, jag vet. Jag är dålig på sånt du vet." Jag: "Även om du bara var en kk har jag lite högre krav än så." Använde imperfekt med flit men det bet inte så värst...Han skriver att han ska åka hem o att han kommer vara online ikväll. Avslutar med puss o jag skriver också det som ren artighet. Hans svar: "Ja, det hoppas jag på en irland snart." Sa jag att han är kass på både svenska o att skriva med mobilen?

  Jag lyssnar ju på P3 från fem på morgonen till fyra ungefär på vardagarna. Börjar nu märka att vissa programledare utnyttjar sin radiotid till max genom att försöka flirta med deras drömtjej. Kodjo på Morgonpasset pratar ofta om att han gillar Agnes så mycket o Ehsan på Hallå P3 har varit så tydlig två gånger nu när Laleh har spelats under hans program att hon borde ge honom en dejt snart. Modiga repliker som: "Bjurö klubb med den vackraste kvinnan i världen -Laleh" o "Bjurö klubb med den underbara Laleh" borde belönas på nåt sätt. 

  I mars ska hela min familj åka till en stor stuga i fjällen för att fira mina föräldrar som fyller 60 nästa år. Jag åker inte skidor för det mesta men jag gillar idén med semester med alla jag älskar. Sen sitter jag gärna inomhus o dricker varm choklad o läser eller är ute o går med hunden. Bara att få ha semester är en ren lyx för mig. Inte åkt på nån semester sen vi var i Thailand innan vi trillade över vårt hus o sen blev jag av med jobbet året efter så jag har jobbat mig igenom alla somrar utom den senaste. Finns ju inte direkt pengar att åka nånstans heller med en skral a-kassa. Det ska bli så kul att bara komma bort lite o att ha nåt att se fram emot. Får se vad jag pysslar med då bara. Misstänker att arbetsförmedlingen kommer tvinga mig att jobba i Skellefteå eller nåt...nära o bra...

  Jag går varje vecka o får akupunktur för spänningshuvudvärk sen flera år tillbaka. Den har blivit bättre o jag har ganska sällan migrän nuförtiden. Hoppar vi över en vecka får jag mer så jag tvivlar inte på att det hjälper. Nu har min sjukgymnast varit iväg på kurs o direkt tänker hon på hur vi kan ändra min behandling o har pratat med kursledaren om att jag får så ont av nålarna vid tummarna som är de värsta. De andra brukar inte kännas o trodde jag inte stenhårt på akupunktur skulle jag inte plåga mig o min maniska nålskräck varje vecka. Idag var hon jätteglad när jag kom o hade nya idéer så jag slapp de vid tummarna o fick andra på fötterna o i nacken o så skulle hon införa på öronen också varefter vi såg hur det gick. Fick även vid handlederna för min trötthet o den tror hon kommer av en inre stress av att ha ont jämt o ständigt. Jag kom direkt in på mitt sockermissbruk o nästan samtidigt kom vi in på att det nog berodde på tröttheten. Det är så otroligt skönt att ha nån som ser helheten o förstår mig. Jag fick diagnosen spänningshuvudvärk i åttan o på den tiden fanns ingen behandling ( ingen som jag fick ta del av iaf). Jag fick rådet att försöka slappna av o att lyssna på ett avslappningsband. Verkligen produktivt. Tack o lov har sjukvården kommit en bit framåt på det området o nu anammar de mer o mer all kunskap kineserna har samlat på sig.
 Jag är verkligen lyckligt lottad som har en person som gör allt för att hjälpa mig o inte bara ser det som lite huvudvärk som jag har sett det i alla år. All värk har följder o för mig har det satt spår i magen när jag måste äta värktabletter som drivit fram magkatarr som nu kommer varje gång jag äter migränmedicin, saltlakrits, äpplen, dricker juice, blir pyttelite nervös för nåt, stressar eller slarvar med några måltider. Tänk om alla kunde få så bra hjälp o inte bara bli undanskuffade för att det finns de som "verkligen" behöver sjukvården?

  Helgen har löpt ganska friktionsfritt tills precis när vi skulle sova. Sambon har då fått för sig att vi ska göra precis tvärtom mot hur hundpromenaderna brukar fördelas. Eftersom jag går upp tidigast så brukar han ta den sena. Men helt plötsligt skulle jag ta den sena, jag som hade borstat tänderna o stod i nattlinnet o ställde in klockan. Jag fick ett utbrott utan dess like för det är alltid specialregler när det gäller honom. Vet inte hur många gånger jag har tagit både långpromenad o en tidig vid sex på morgonen men ändå inte kunnat övertala honom om att ta den sena den veckan han börjar tidigt. Det konstiga är ju att han ändå går o lägger sig samtidigt som mig den veckan så det handlar ju bara om vilja. När han inser att han inte kan vinna diskussionen börjar han som vanligt dra in andra saker o vräker ur sig: "Du har ju ändå inte gjort nåt den här helgen!" Då blir jag yxtokig efter att ha klippt hunden nästan själv i lördags i sex timmar o klippt honom igår trots otrolig värk i axlar o armar o som troligtvis gör att jag inte kan jobba som vanligt i skolan i flera dagar. Men det är ju skillnad. Det är alltid skillnad när jag gör nånting för det räknas inte. Han stampade iväg argt med hunden medan jag låg o blötte ner kudden. Jag hade inte slutat gråtit när han kommer tillbaka men det är inget som hindrar honom från att somna. Det tog en timme innan jag kunde somna o nu ser jag inte klok ut. Tur att jag kan skylla på allergi från hundens päls idag om nån undrar varför mina ögonlock har den dubbla storleken.